´

Just nu är det den vackraste låten på jorden tror jag - Rasmus seebach med Engel.

Jag har den där vanliga oturen som brukar komma in vid äkta kärlek. Jag ska shabbla bort varenda liten sekund av dyrbar tid, den tiden som någon annan skulle kunna fått istället. Jag lyckas alltid på ett eller annat sätt, vare sig jag sviker mig själv eller någon annan, varför är det alltid så.
Men den här gången ska jag se det från ett annat perspektiv.

Jag gjorde dig en tjänst som du inte riktigt än förstår. Jag ville inte ljuga för varken dig eller någon annan, inte för mig själv heller för den delen. Man kan aldrig vara nog säker på vad man känner och varför man känner just så. Men jag blev säker, och jag är glad för att jag blev det så här tidigt. Jag menar bara att, jag kunde ha sårat dig mer än vad jag gjorde - om jag hade väntat med att berätta någonting.
Det viktigaste just nu är att jag inte ljög för dig, att jag menade vartenda ord jag sa till dig. Det vi hade var så äkta som det bara kunde bli. Men som sagt så shabblade jag bort det vi hade, och allt på så kort tid. Jag skulle vara helt förstående om du aldrig mer skulle vilja prata med dig för det jag gjort. Men det är inte så nu, jag tänker leva i nuet och gå vidare. Det var bäst såhär, både för dig och för mig.


Live and let die