Dag 24, 040211 – Det här får mig att gråta
Med tanke på att jag är rätt känslig så börjar jag gråta rätt lätt.
Jag brukar börja gråta om jag till exempel ser bilder på någon/något som jag saknar. Det är inte alls ovanligt faktiskt.
Eller en mindre om jag ser personen i verkligheten eller tänker tillbaka på fina minnen man hade ihop.
När jag tänker på min farfar kan det också komma ett par tårar även om jag aldrig fick träffa honom.
Ta ett exempel här
I somras när jag var på Öland med Rebecca, så var vi och kollade på campingens gäster som sjöng karaoke. Så tänkte jag tillbaka på när jag var mindre och jag och Emmy sjöng karaoke på saxnäs, när våra föräldrar kom och kollade samt min morfar och min plasmormor.
I alla fall så satt jag och kollade runt på människor och fick syn på ett gammalt par som kom till karaoken för att kolla. Så tänkte jag på min morfar. Jag tänkte "tänk när inte min morfar finns mer" och morfar är speciell, nu bara jag skriver det här får jag tårar i ögonen (känslig ja). Jag tänkte tillbaka och önskade att jag var på Saxnäs då, att jag var liten och sjöng "främling" tillsammans med Emmy..
