min bästavän
Sitter och kollar på simpsons i min ensamhet nere i soffan. Har dels myst mig in i min bästavän onepiece. Luvan är uppdragen och jag försöker få fram leendet på läpparna. Känner att bloggandet för idag inte kommer att ta slut fören jag somnar ikväll. Det var länge sen jag mådde såhär dåligt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få den där glada känslan tillbaka. Skönt att kunna skriva av sig, vare sig någon läser det eller inte. Just nu bryr jag mig inte.
Tycker rätt synd om människorna i min omgivning just nu. Det här går ut över alla andra. Ber om ursäkt för det. Speciellt till mamma det är mestadels alltid henne det går ut över. Förstår inte varför jag aalltid blir såhär så fort det händer någonting. Ingenting jag kan hjälpa dock. Man kan inte alltid se allting från den ljusa sidan. Jag måste stå ut en dag till. Klarar jag det?
